Idag är det den första dagen på den åttonde månaden. Augusti. Vilket betyder att jag om 20 dagar (19 beroende på hur man räknar) börjar skolan igen. Och inte på vilken skola som helst heller, utan gymnasiet. För vissa kanske det inte är en särskilt stor grej, men det är det för mig. Om det inte redan märks.

 

Jag känner mig väldigt, väldigt nervös inför min första dag på en ny skola, i en ny klass, med nya människor som jag kanske aldrig träffat förut. Dessutom kommer jag ha nya lärare som jag inte känner och så vidare.Samtidigt känner jag också att jag längtar tills det är dags. Och det är inte bara för att jag börjar bli leds på att ha lov, utan för att jag ser fram emot det och känner att det här ska bli de tre bästa skolåren i mitt liv.

Jag har tänkt börja om på nytt, ha mer självförtroende och framförallt vara mig själv. Högstadiet var liksom en plåga, till viss del. Jag personligen tycker att jag hade den bästa klassen och många bra, fina människor runt omkring mig. Men det var ändå jobbigt, för jag gick runt och var tyst, blyg, försiktig och rädd större delen av tiden. Det var först i slutet av nian som jag började få mycket bättre självförtroende och jag älskade det. Det enda jag vill är att kunna vara mig själv utan att vara rädd eller få ångest. Jag vill bara kunna vara jag.